
Hörsel – hur fungerar det?
Människan har liksom övriga däggdjur två öron vilket underlättar positionsbestämning av ljud och ökar förmågan att hålla balansen. Människans öron är inte särskilt utvecklade jämfört med många andra arter, men kan uppfatta ljudvågor i luft i frekvensområdet 20 Hz till 20 000 Hz. Barn kan ha ett större hörselomfång och från vuxen ålder minskar hörselomfånget successivt. Ett friskt öra kan vid optimalt frekvensintervall uppfatta ljud från 0 dB och uppåt, men kraftiga ljud är skadliga.
Ljudet tar sig in i ytterörat genom öronmusslan, som fångar upp ljudet likt en tratt och leder ljudvågorna in i hörselgången. Ljudet stöter på trumhinnan, som fungerar som en barriär mellan ytterörat och de inre delarna av örat. Trumhinnan kommer i vibration och vibrationerna fortplantas genom tre ben i mellanörat; hammaren, städet och stigbygeln.
Hammaren sitter fast i trumhinnan och är länkad till städet, som i sin tur är länkad till stigbygeln. De tre hörselbenen förstärker vibgrationerna från hörselgången. Mellanörat, som är separerat från ytterörat av trumhinnan, för vidare ljudet och balanserar ev tryckskillnad som kan uppstå. Mellanprat är förbundet med svalget via örontrumpeten, vilket gör att det kan passera luft denna vägen.
Stigbygeln slår på det ovala fönstret på hörselsnäckan (cochlea), som är en del av innerörat. Vibrationerna från det ovala fönstret leder till att vätskan inuti cochlea startar vågor som uppfattas av känselceller i hörselsnäckan, vilka skickar vidare signaler till hörselcentrum i hjärnan via hörselnerven.